Beck... Hmm... Ja, jag kommer ihåg när jag var sju år gammal och tittade på Beck med far min. Inte insåg väl jag då, inte förrän idag faktiskt, att det var 15-års gräns på den. Nåväl!

Denna var som vilken annan Beck-rulle som helst. Beck ställs inför ett problem och alltsom oftast blir en familjemedlem eller närstående inblandad... Gunvald (Persbrandt) tar saken i egna händer och ska skrämma upp "the bad guy" litegrann och spelar sedan dum när det kan vara påväg att komma fram. Och så blir någon skjuten, såklart! Rätt så förutsägbar och typiskt "svensk-film-vill-bli-mer-lik-amerikans-film" men det gör ingenting för den är bra och den är kult! Jag måste läsa böckerna!

Skönheten och Odjuret
(barntillåten)

Ja, Skönheten och Odjuret... Jag undrar egentligen hur barndomen skulle ha sett ut utan Disney's alla filmer. Min version som jag har hemma tillhör inte den utgåva som finns här ovanför utan en gammal hederlig VHS ifrån -94. Så underbart!

Däremot så förstår jag inte hur jag tänker när jag kryper ihop i sängen under en filt med min varma choklad och tänker att "nu ska jag mysa" när jag vet, jag VET, att jag kommer ryckas med i filmen efter bara några minuter.
     Helt plötsligt så har filten flygit ned på golvet och spillt choklad i knät, samtidigt som jag sitter och hoppar upp och ned och piper "Nej, nej, lyssna inte på honom!". Det drar ned mysfaktorn en aning, men det är såklart mitt fel och inte filmens, haha! 
     Nej, filmen är helt underbart mysig! Det är så fint med det "handritade" också. Fy för de omarbetade DVD-utgåvorna! Av alla tecknade filmer hos Disney så är det verkligen min favorit! Jag tror det i alla fall... Jo, men så är det nog. Den var ju den första tecknade filmen som fick en Oscar-nominering inom kategorin "Bästa film" också, så vad ska man förvänta sig? Den måste ju vara bra. ;)

Musikestet som jag är måste jag ju också få tillägga någonting om musiken (inte för att många musikesteter kanske håller med mig). Jag tycker att det är fint med alla små sångerna i Disney-filmerna och att sångerna i Skönheten och Odjuret är fantastiska! Nu vet jag att jag prisar den här filmen väldigt mycket, jag borde ju säga något negativt också... Hum hum... Tja, den har ju faktiskt sina läskiga stunder, vilket kan skrämma de små barnen och den är ju rätt så djup ändå, så man kan ju inte förvänta sig att barnen ska förstå alla händelser och uppfatta alla "moralkakor". Varför ska man ens göra en djup och eftertänksam film till barn? Nåja, den ska ju nå ut till alla. Mysig är den i alla fall, tycker jag. :)


Håller du inte med så kommentera gärna; kommentera också om ni tycker att jag borde ha mer om vad själva filmen handlar om än det lilla flumm som jag skrev nyss.