Jag var alltså på Sonata Arctica med John och Martin! Efter många om och men så var vi utanför Tyrol. Det var några underliga människor bakom oss.. De typ.. tände på hår eller något sådant.. En av dem ville i alla fall bita mitt hår och de kunde inte sluta blåsa mig i håret/nacken. Skitirriterande, men vad kan man förvänta sig på en Sonata Arctica-konsert så här runt Halloween? Inte mycket mer eller mindre i alla fall. Bredvid mig stod dock en lång, trevlig typ med fint lockigt hår! Dock påminde han mig om Peter samt Justin Hawkins (sångaren ur The Darkness och Hot Leg). Väldigt creepy för mig, men troligtvis inte för någon annan. Han blev också terroriserad för sitt fina hår av de där skumma typerna.

Vi kom i alla fall in till slut och efter ett tag började första förbandet som typ alla, utom några få, till en början trodde var Pagan's Mind. Jag och de där andra få förstod att det var Vanishing Point. De var inte så vidare bra som liveband måste jag säga.. Beror nog mest på... få se om jag får det rätt nu.. mixningen (?).. Alltså balansen mellan de olika instrumenten. Man hörde typ.. bas.. och bastrumma.. och lite sång.. som inte lät som sång pga att det drunknade i allt det andra. Jag tyckte synd om dem. Det lät ungefär som när hörlurarna håller på att spricka pga att man t.ex. haft för hög volym på mp3:n. Det var irriterande... Dock började jag efter ett tag tänka på Stockhausen och då gick det helt plötsligt lättare att lyssna på dem. Så ett tack till Gunnar Persson, en av mina lärare, för att han introducerat Stockhausen för oss INNAN denna konsert! I owe you one!

När Pagan's Mind faktiskt kom upp på scenen så blev jag positivt överraskad. De var ju skitbra! Vanishing Point skall inte vara på scenen, de kan hålla sig i studion, men Pagan's Mind bör göra precis tvärtom! Jag blev så himla glad! De var norrmän, i alla fall sångaren, och trummisen såg ut som en viking eller något sådant. Cool var han i alla fall! Och jag har då aldrig sett en bassist le så mycket som deras bassist! Man undrade typ om han hade blivit slagen i huvudet x antal för många gånger av trummisen för så glad som han var är man bara inte. Inte om man är bassist! Haha, nej skämt å sido, men glad var han i alla fall!

När Sonata Arctica kom upp på scenen kunde man inte mer än att njuta! De var underbara, som vanligt! Deras setlist var lite annorlunda, jag tyckte det var spännande. Vissa låtar var ju självklara men vissa andra var helt oväntade och några som vi var hundra på att de skulle spelas dök aldrig upp.. Mycket intressant! E.Vil, aka Elias Viljanen, var mycket bättre i år än förra året. Han hade fått in rutinen bättre tror jag, kände sig mer säker, och vågade då interagera mer med publiken. Att han såg ut att ha kul och så var ju också ett plus! Dock tror jag att det var något som hände mot slutet av konserten för han såg väldigt ansträngd ut, försvann ett bra tag där han torkade sig i ansiktet med en handduk (ovanligt.. eller inte) och drack typ en hel flaska.. någonting (vatten?). Han verkade i alla fall inte må så bra och jag tyckte nästan lite synd om honom. Bandet började utan honom på en låt då men han dök upp lagom för att kunna spela i.. refrängen tror jag det var men jag är inte säker. Minns inte ens vilken låt det var! Typiskt mig.. Nåja, det var någon låt i alla fall. Jag är dock förvånad att Martin, som spelar gitarr, inte ens märkte att den fattades!

Det var mycket roligt som hände men jag tror inte jag skall ta upp mer.. Jag har inte tid att skriva mer. Jag kanske lägger till lite till på Sonata Arctica-partiet, det var ju trots allt dem jag var där för att se och jag är så glad att vi åkte dit! Så jag borde nog skriva mer.. vi får se... Just det ja, jag köpte en tröja! De har skaffat en ny tjejmodel! Förut hade de bara girlies, nu har de.. Mandarin.. Äsch, något sådant hette det i alla fall, och jag äger en sådan. Mysig men krånglig att ha på sig. Nåja, det var det. Sonata Arctica!<3