Bitter? Inte alls...*host host* - från 081028
Jag ber om ursäkt för alla stavfel etc. Jag var lite bitter igår och slängde bara ut mig lite av det jag tänkte på:
Om det finns en Gud.. eller övre makt av något annat slag.. så verkar det som att.. ja, kanske inte att han, hon, den, det inte står vid min sida men.. att vi inte riktigt kommer överrens.. Vi verkar faktiskt vara helt jävla lost när det gäller mitt liv.
T.ex:
Jag blev snuvig och tyckte att nej jag har inte tid att bli sjuk.. nu har jag börjat få hosta på det.. Och JAG HAR INTE TID ATT BLI SJUK! Först tänkte jag "Ja men visst, om jag blir sjuk nu så skiter jag i det så får jag ligga hemma och snörvla när skolan börjar..." Men det vill jag inte heller..! Hallå, folkmusik för hela slanten gäller ju efter lovet! Nej, jag har helt enkelt inte tid! Inget kan stoppa mig från att ignorera denna förkylning som lurat sig på mig..! Så länge jag inte får värsta feber med feberfrossa och skit, men då krävs det något rejält! Annars så tänker jag inte stanna hemma och deppa!
Sen så är vi oense ang mitt kärleksliv.. Jag anser att det är bäst att ha någon när man är hyfsat stabil och glad och kommer orka med ett förhållande och allt vad det innebär.. Det anser inte denna "övre makt". Neeejdå, jag ska ha ett förhållande antingen när jag mår som sämst eller när jag mår bra för stunden (bara för att lura denna stackars partner till att tro att jag är en glad liten tös) för att sedan explodera inom en snar framtid och sakta men säkert bryta ned denna stackars lilla någon till.. ingenting.. ELLER så ska jag ha någon som jag börjat tvivla på om det någonsin kommer bli något med och därmed börja förändra min syn på denne någon och dess känslor (samt mina). (Förlåt du sistnämnde någon, jag vet att jag inte ska nämna sånt men nu är det för att jag är sur på mig/"en övre makt" och absolut inte dig. Du vet att jag älskar dig på mitt eget lilla sätt <3 ^^ ) Kort sagt, denna "övre makt" verkar vilja att jag ska BEHÖVA en människa för att få den, inte bara vilja ha det, trots att man genom att "behöva" en partner kan sluta upp i en situation där man är tillsammans med någon som man egentligen inte gillar utan enbart behöver.. Dåligt, dåligt..
Och så självklart det faktum att när man väl mår bra så dyker massa minnen upp som man inte tänkt på på flera år.. och när man lägger ihop 1+1 så gillar man inte svaret. Detta då bl.a. med könsidentitet.. Varför ska man behöva känna sig osäker på om det man är är rätt? Och varför skapa denna osäkerhet om det är fel? Jag har inte VALT att vara det. Liksom jag inte har VALT att vara bisexuell. Enligt Bibeln så har vi människor fri vilja och får då välja "Guds väg" eller "vår *host host* egen väg".. Om jag då inte har kunnat välja detta själv.. då måste det ju indirekt betyda att det inte är något fel på mig.. Och på tal om det.. Vem fan har bestämt att det är fel att känna sig på ett sätt och se ut på ett annat? Och de som säger att det är fel att göra något åt det - vem fan är ni att bestämma? Och ni som säger att det är fel att inte göra något åt det - låt för i helvete människan bestämma själv! Ja, detta gäller ju båda grupperna.. Och ni som inte lägger er i, gör mig en tjänst och kom då inte med dumma kommentarer efter beslutet är taget. Tala innan eller håll inne med era synpunkter!
Jaja, jag ska väl sluta klaga.. Har så mycket mer att komma med, massa orättvisor mot mig och andra som man undrar varför i hela friden vi inte kan göra något åt det.. Orättvisor och orättvisor.. Jag tycker väl helt enkelt att det skulle vara skönt om livet kunde vara lite enklare för vissa.. Många utav mina vänner.. alla problem, allt svårt de gått igenom.. Jag mår ju ändå bra nu.. Det jag klagar på är ju rätt.. triviala ting.. jämfört med vad mina nära och kära skulle klagat på.. För vissa av dem gör det inte... Vissa av dem mår inte bra.. inte helt.. Och jag önskar att de kunde få göra det.. Gaah! Jag vet inte vad jag tänker.. Jag är sur på mig själv, på det som nu finns eller inte finns där ute för att hjälpa/skälpa oss och jag tycker synd om.. inte så mycket mig själv.. mer de som får lida pga mig.. De som blir smittade av mig nu när jag är förkyld.. De som fått stå ut med mig när jag mått dåligt.. De som får stå ut med mitt eviga tjat om hur förvirrad jag är.. allt detta medan de har egna problem! Förlåt! Verkligen..!
Om det finns en Gud.. eller övre makt av något annat slag.. så verkar det som att.. ja, kanske inte att han, hon, den, det inte står vid min sida men.. att vi inte riktigt kommer överrens.. Vi verkar faktiskt vara helt jävla lost när det gäller mitt liv.
T.ex:
Jag blev snuvig och tyckte att nej jag har inte tid att bli sjuk.. nu har jag börjat få hosta på det.. Och JAG HAR INTE TID ATT BLI SJUK! Först tänkte jag "Ja men visst, om jag blir sjuk nu så skiter jag i det så får jag ligga hemma och snörvla när skolan börjar..." Men det vill jag inte heller..! Hallå, folkmusik för hela slanten gäller ju efter lovet! Nej, jag har helt enkelt inte tid! Inget kan stoppa mig från att ignorera denna förkylning som lurat sig på mig..! Så länge jag inte får värsta feber med feberfrossa och skit, men då krävs det något rejält! Annars så tänker jag inte stanna hemma och deppa!
Sen så är vi oense ang mitt kärleksliv.. Jag anser att det är bäst att ha någon när man är hyfsat stabil och glad och kommer orka med ett förhållande och allt vad det innebär.. Det anser inte denna "övre makt". Neeejdå, jag ska ha ett förhållande antingen när jag mår som sämst eller när jag mår bra för stunden (bara för att lura denna stackars partner till att tro att jag är en glad liten tös) för att sedan explodera inom en snar framtid och sakta men säkert bryta ned denna stackars lilla någon till.. ingenting.. ELLER så ska jag ha någon som jag börjat tvivla på om det någonsin kommer bli något med och därmed börja förändra min syn på denne någon och dess känslor (samt mina). (Förlåt du sistnämnde någon, jag vet att jag inte ska nämna sånt men nu är det för att jag är sur på mig/"en övre makt" och absolut inte dig. Du vet att jag älskar dig på mitt eget lilla sätt <3 ^^ ) Kort sagt, denna "övre makt" verkar vilja att jag ska BEHÖVA en människa för att få den, inte bara vilja ha det, trots att man genom att "behöva" en partner kan sluta upp i en situation där man är tillsammans med någon som man egentligen inte gillar utan enbart behöver.. Dåligt, dåligt..
Och så självklart det faktum att när man väl mår bra så dyker massa minnen upp som man inte tänkt på på flera år.. och när man lägger ihop 1+1 så gillar man inte svaret. Detta då bl.a. med könsidentitet.. Varför ska man behöva känna sig osäker på om det man är är rätt? Och varför skapa denna osäkerhet om det är fel? Jag har inte VALT att vara det. Liksom jag inte har VALT att vara bisexuell. Enligt Bibeln så har vi människor fri vilja och får då välja "Guds väg" eller "vår *host host* egen väg".. Om jag då inte har kunnat välja detta själv.. då måste det ju indirekt betyda att det inte är något fel på mig.. Och på tal om det.. Vem fan har bestämt att det är fel att känna sig på ett sätt och se ut på ett annat? Och de som säger att det är fel att göra något åt det - vem fan är ni att bestämma? Och ni som säger att det är fel att inte göra något åt det - låt för i helvete människan bestämma själv! Ja, detta gäller ju båda grupperna.. Och ni som inte lägger er i, gör mig en tjänst och kom då inte med dumma kommentarer efter beslutet är taget. Tala innan eller håll inne med era synpunkter!
Jaja, jag ska väl sluta klaga.. Har så mycket mer att komma med, massa orättvisor mot mig och andra som man undrar varför i hela friden vi inte kan göra något åt det.. Orättvisor och orättvisor.. Jag tycker väl helt enkelt att det skulle vara skönt om livet kunde vara lite enklare för vissa.. Många utav mina vänner.. alla problem, allt svårt de gått igenom.. Jag mår ju ändå bra nu.. Det jag klagar på är ju rätt.. triviala ting.. jämfört med vad mina nära och kära skulle klagat på.. För vissa av dem gör det inte... Vissa av dem mår inte bra.. inte helt.. Och jag önskar att de kunde få göra det.. Gaah! Jag vet inte vad jag tänker.. Jag är sur på mig själv, på det som nu finns eller inte finns där ute för att hjälpa/skälpa oss och jag tycker synd om.. inte så mycket mig själv.. mer de som får lida pga mig.. De som blir smittade av mig nu när jag är förkyld.. De som fått stå ut med mig när jag mått dåligt.. De som får stå ut med mitt eviga tjat om hur förvirrad jag är.. allt detta medan de har egna problem! Förlåt! Verkligen..!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Oojoj, det verkar som om du fått stå ut med mycket! Kul att du har er ideér än mig vad det gäller att skriva blogg ^^
Tips mot förkylning iallafall: Ät Vitlök!! :)
Postat av: Viry
Ellerhur, jättemycket ;P
Ja, det har jag tydligen.
Jag vet, men det hjälper bara immunförsvaret, inte mot förkylningen i sig. Typiskt.
Trackback
