Innan ni börjar läsa vill jag varna för konstiga styckeindelningar.

Mja, var på skivsignering idag då. Kom till Gamla Stan runt 13.45 eller 14.00.. Någonstans däromkring. John hade glömt att äta (fy fy!) så vi gav oss först iväg på jakt efter någonstans att äta. Vi hittade inget så vi gick tillbaka till Sound Pollution men det tog inte lång stund innan jag tittade över gatan och fick syn på en liten hamburgerbar eller vad man nu skall kalla det. Efter att ha fått mat i magen begav vi oss ännu en gång tillbaka till Sound Pollution där kön inte hade byggts på så mycket sedan vi var där innan. Dvs det var väl en tjugo, trettio pers framför oss.

Efter mycket väntan i regnet och kylan så kom vi äntligen in i affären omkring 17.00 och styvbrorsan fick sina efterlängtade autografer och hann även ställa några frågor till bandet. Han fick även ett plektrum från sin förebild, Jesper Strömblad, samt ett okej på att han skulle kunna få ställa några frågor till dem via mejl. Han har ju journalistdrömmar den unge mannen! Efter att Strömblad "okej:at" detta så fick han Biffens mejladress. Som jag uppfattade så är han någon slags... assistent till bandet.

Allesammans verkade trevliga men jag vågade enbart fråga två av dem om de kände en lärare till mig. När jag kom fram till Anders Fridén blev jag helt plötsligt blyg och lite nervös..! Typ "Han måste tycka att jag är jättekonstig"-känsla fick jag. Där kom jag med mitt lilla rosa, blommiga "autografblock" och liksom ursäktade mig gång på gång för att jag inte hade någon av deras skivor i och med att jag inte har råd att köpa någon och talade "försynt" (dvs. inte alls försynt) om att jag var där som moraliskt stöd för min styvbror.

Peter Iwers var den första att skriva autograf utav dem och när jag skämtsamt sade att "Mitt autografblock är ju så metal..!" så sade han något i stil med "Det är lugnt, vi gillar också blommor." med monoton röst medan jag utbrast "hehe" lite nervöst och gick vidare. Om jag inte hade kännt mig så malplacerad och nervös så hade jag säkert skrattat mer åt kommentaren för det var ju en skön kommentar trots allt!

Nu i efterhand kan jag skratta åt hela situationen. Där kommer jag in som en blöt hund med ett blommigt autografblock och frågar om de känner någon som de inte kan placera! Jag tycker synd om dem.. Men det var ju trots allt bara Iwers och... ehm.. hmm.. Daniel? Jo, Daniel. Daniel Svensson, the drummilummer! Heh, hum.. Ja.. Det var bara de två som jag frågade om läraren. Resten "slapp", som sagt.

Jag fick en personlig favorit också, haha! Mr. Björn Gelotte är numera min favorit i det bandet. Skitsamma att han är gitarrist, han är ändå min favorit! Varför? För han utropade "Vilken gullig!" eller något liknande när han fick se mitt autografblock. Jag tackade glatt och drog min "Har inte råd med skiva, bara här som moraliskt stöd"-historia en gång till.Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, blev paff, smickrad och mer nervös på samma gång. Jag var i sådant chocktillstånd av detta att jag inte ens märkte att han hade skägg. Jag undrar hur det lyckades slippa undan mig. Jag märker ju alltid småsaker som är rätt eller fel, stora eller små, här eller där.. Nåja, jag får skylla på chocken i alla fall, jag kommer inte på någon annan rimlig orsak till det än just sinnesförvirring. Hehe!

Nu har jag i alla fall samtliga medlemmars autografer. Hela In Flames. Att bli blöt och kall var värt det utan autografer till och med, man såg ju hur glad John blev.

Efter detta bar det av till Medborgarplatsen för att hitta The English Shop. Needless to say, jag gick fel först. Vi gick för långt och helt plötsligt var vi framme vid COOP. Vi fick helt enkelt vända om och när vi väl kom fram så insåg vi att det inte alls var svårt att hitta. Vi knallade runt där ett tag, jag bestämde present till pappa till i jul. Får se om jag skaffar något till mamma, hon fick ju trots allt sin prydnad förra året och pappa fick ingenting. Ingenting som jag hade köpt alltså.. Men vi får se. 

Innan vi åkte hem så åkte vi till MAX vid Kungsträdgården och åt lite gott. Som alltid så blev jag FÖR mätt och undrade djupt inne i mitt huvud om det var värt det, om det verkligen var SÅ gott. Svar vet ej. Kanske inte.. Men gott var det. Jag träffade även en gammal vän där på MAX. Vi har inte setts på hur länge som helst! Det måste ordnas. Kunde inte låta bli att tänka på balen i nian där vi hade börjat få lite bättre kontakt sen bara började vi på olika skolor och försvann ur varandras liv. Missförstå mig rätt, han är en snäll och trevlig ung man men ingen jag är intresserad av eller så. Jag är för övrigt sisådär 100% säker på att det är ömsesidigt så "no harm done".

Nu är det skönt att vara hemma även om min hosta har smugit sig tillbaka och blivit värre (den som var påväg bort igår!) och jag fortfarande inte är helt uppvärmd. Jag skall försöka redigera lite på en ny musikvideo som jag enbart skall göra för att det är kul. Det funkade inte att ta med videon hem med mig för filerna sparades inte som de skulle på ubs-minnet men den är ju sparad i skolan så det är inga problem där inte. Så hejdå så länge. Byebye