Ja, nu blev det ju lite sådär med aktiviteten här.. Jag skall försöka ta mig i kragen; så här får det ju inte gå till. Nåväl, 17/9 var det äntligen dags för Kick-offen. Det hände inte allt för mycket innan alla förberedelser började och inte heller efter Kick-offens slut. Jag hann bara vara med på cirka 10 minuters ensemblelektion då jag skulle möta Johan Uddenberg och Göran Asaad innan 13.00 (bussen kom in runt 12.53 om jag inte minns fel). Jag antog att jag skulle kunna hitta Ricky innan det blev alltför stressigt så att de kunde få bekanta sig med honom innan men det visade sig vara lättare sagt än gjort så det blev en minirundtur av expeditionen, snabb presentation av rektor Helene Bergström och sedan vidare ned mot aulan. De fick sig ett litet rum där, bredvid scenen, där de kunde sitta och förbereda sig. Jag tyckte nästan lite synd om dem på grund av hur rummet såg ut, men de verkade inte bry sig så mycket.

Själva Kick-offen skulle gå av stapeln kl. 14.00 men tack vare lite försenat insläpp - som till råga på allt var bökigt och långsamt när alla inte gjorde vad man sade till dem (detta inkluderar mentorerna) - så var klockan kanske tio över innam vi hann börja. Inte hela världen kanske, men när man talar om elever som egentligen skulle slutat för dagen vid två så skall man vara försiktig så att man inte drar över på tiden för mycket. Resten gick dock mer eller mindre som planerat (om man bortser från bu-rop under hejarramsorna och att en grupp backade ur så att en kille fick spela en oplanerad låt helt ensam). Johan och Göran var klockrena och väldigt uppskattade av såväl elever som lärare. När jag väl talade med rektorn så hade hon inga som helst klagomål på deras respektive rutiner (förutom möjligtvis "lite mycket sexskämt", men hon verkade inte tycka det var något problem alls i slutändan). En bra eftermiddag helt enkelt.

18/9 hade vi friluftsdag. Det var nog inte många från klassen närvarande men jag och Anna var där i alla fall (samt några till). Jag och Anna tog bana nr 3 (av 5), medelbanan. Vi gick typ hela och det gick rätt bra. Vi hittade alla kontroller. Dock kändes det inte värt mödan när vi inte ens har idrott längre och därmed inte fick något betyg i det hela... Eller jo.. Det var ju rätt kul. Så det var värt mödan.

Resten av dagarna minns jag inte riktigt vad som hände så jag antar att det inte är så många jätteviktiga detaljer som jag hoppar över om jag skippar några dagar och går direkt på i måndags (22/9). Varför, kan man ju fråga sig, och svaret är: för att jag klantade mig. Inget viktigt egentligen, men jobbigt. Jag ville komma i tid till skolan (märkte att jag kom iväg senare än vanligt) så jag sprang. Kom inte så långt dock för i den lilla skogen nära busshållplatserna (snabbaste vägen är att gå bilvägen halva vägen (många vägen där)) så snubblade jag och flög så jag landade rakt på höger knä. Inte så behagligt, nej. Så det blev till att halta ut från skogen, över vägen och till busshållplatsen. Gick på lektioner och så sedan begav jag mig till skolsyster runt.. lunchtid? Kanske inte det smartaste draget.. Då fick jag is för att kyla ned och förhindra allför mycket svullnad men knät var redan uppsvullet och rött. Fick en linda runt knät, som envisades med att åka ned hela tiden, och ombads komma tillbaka efter två dagar.

Den 24/9 (4 månader kvar tills min födelsedag!) så gick jag åter igen till skolsyster (efter att ha kylt ned knät även den 23/9 samt smörjt med en salva mot blåmärken och hematom). Hon tyckte att knät var mer svullet och rekommenderade att jag gick till vårdcentralen så att jag kunde få det röntgat och eller tömt på vätska.. Däremot betvivlade hon själv att det skulle vara något allvarligt fel men hon tyckte inte att det såg bra ut helt enkelt. I alla fall så bar det efter många om och men av till vårdcentralen. Där fick jag först träffa en sköterska i 5-10 minuter. Hon gav mig en tid till en läkare, vilket betydde att jag fick vänta i en timme.. Väl inne hos honom tog det väl 10-15 minuter till ungefär innan han bestämt att jag skulle till SöS och fixat remiss samt sjukresekort till mig. Fick remissen i handen denna gång vilket underlättar för då slipper man eventuella fel med datorer och remiser som kommer in för sent och så vidare. Det tog några timmar på SöS med sköterskor och studerande läkare och smärtstillande och ortopeder och röntgen tills de till slut hade bestämt att det inte verkade vara något allvarligt fel. Kryckor skulle jag be om hos skolsystern om det blev för jobbigt och jag skulle komma tillbaka om det fortfarande gjorde ont eller kändes konstigt eller "fel" om ett par månader. Hoppas jag slipper!

25/9 ville jag inte till skolan egentligen, tack vare en pinsam incident dagen innan som involverade en lärare. (Det där lät värre och.. konstigare än det var menat). Jag gick i alla fall dit och på ensemblen fick jag spela bas. Det var kul, som alltid! Älskar verkligen att spela bas.. Och mer så att titta på folk som spelar bas (som är kunniga dvs, inte som bara lattjar). Det är himmelriket, nästan i alla fall. Jag fick kryckorna av skolsyster på morgonen/förmiddagen och knallade sedan runt på dem. Det är hemskt! Visst, man avlastar benen men dagen efter har man ju träningsvärk i arm-, mag- och bröstmuskler.
Under sen eftermiddag den 25/9 så var det dags för hämtning och läxläsning av en charmig liten åttaåring. Ett tips, om du går på kryckor och får välja mellan att gå med åttaåringen hela vägen hem (medan denne åker på en sparkcykel) eller att ta bussen.. Välj bussen!

Idag (eller snarare igår), den 26/9, så hände inte mycket. Vi hade en cirka två och en halv timmes håltimme där jag passade på att göra lite skolarbete, ladda mobilen och titta på klipp från diverse konserter med Jenny. Det var trevligt det med. Hellre det än prov, jag bryr mig inte hur trevlig/rolig läraren är! Fick sällskap till centrum på vägen hem men väl där kom jag på att jag inte hade allt jag behövde ha med mig för att kunna uträtta dessa ärenden så det fick vänta. Får ta det någon annan dag.
Väl hemma hände i princip ingenting.. Kärleksbekymren som jag haft i cirka 3 månader nu (egentligen mer, men det blev inte riktiga bekymmer förrän då.. innan trivdes jag rätt bra med singellivet) fortsätter. Inte så mycket att säga om det egentligen mer än.. Ja.. Är du duktig på att läsa av män eller så, så kan du gärna höra av dig till mig för jag skulle behöva hjälp. Tack!

Nu blev jag inaktiv i alla fall.. Usch och fy! Nåväl, det hände inte så mycket resten av veckan egentligen. Eller jo, visserligen.. Rätt mycket var det ju ändå. I lördags, 13/9, så var jag med Putte och hans två söner samt hans yngre bror. Då gick vi bland annat på gym (S.A.T.S vid stadion) där jag cyklade över en mil och körde lite mage och så, sedan gick vi och åt. Båda sönerna var ju helt bedårande såklart, men den yngsta var fortfarande rädd för mig och den äldsta ville inte att jag skulle gå. Tyvärr (?) skulle jag ju på Hedwig and the Angry Inch (för andra gången) vid 20.00 så jag skulle träffa Martin vid 19.15 ungefär för att köpa gummibjörnar (interngrej för alla Hedwig-fans). Denna gång satt vi längst fram (vilket lustigt nog var rad tre, trots att det inte fanns några rader framför) och det var lika bra som innan. Ska troligtvis även på sista föreställningen. Yay! Tack Johannes!

Den 15/9 så repade vi inför Kick-offen på onsdagen (skulle spela och sjunga "I Don't Feel Like Dancing") och så hade elevrådsstyrelsen samt ledningsgruppen möte med Mats Fält samt ett antal andra politiker i kommunen. Det gick bra. Mötet gällde en ungdomskonferens som kommer hållas senare i höst. Första gången i hela mitt liv som jag faktiskt tänkte "Politik är ju faktiskt rätt kul!". Jag undrar vad som föll i mig! Sedan, den 16/9, så hände inte så mycket förutom att det var lång skoldag och paniken som jag hade inför att ringa stand-up komikerna gnagde inombords. Jag lider av lite av en telefonfobi nämligen.. Dock gick det jättebra - Johan, som jag pratade med, var jättetrevlig.

Nej, vet ni va! Nu skall jag inte bli inaktiv här också.. Fy skäms på mig!
Senaste veckan har varit rolig.. Det har hänt lite allt möjligt egentligen.. Vad skall man säga? Jo! Jag och Jenny var på Så Ska Det Låta i tisdags. Det var verkligen värt väntat och att komma hem sent och hela baletten, för det var så kul! Dock förstörde slutet av det hela min upplevelse en aning, men det gjorde ingenting. Och döm om min förvåning när Kajsa från skutan på lägret i sommar var där! Det var väldigt roligt.

Jag råkade skära mig i handen i onsdags när jag skulle skära bröd; var tydligen blek som ett spöke när jag kom in till skolsyster. Det var rätt litet dock, lite djupt och så men hon tejpade ihop det så fint så dagen efter kunde jag leva utan plåster.. Bara jag inte spände handen, då gick det upp igen och började blöda. Nu är det däremot rätt bra och blöder inte eller någonting. Det var i och för sig lite lustigt att jag skulle ha gjort illa mig i tid till Naturkunskap B-lektionen och att det första läraren sade när jag kom omplåstrad in i klassrummet var något i stil med "Här har vi någon som har skurit sig.. Vad händer i hennes hand just nu?". Det kändes lagom pinsamt så där, men jag överlevde uppenbarligen. Hehe.

Annars har det väl inte hänt så mycket egentligen som är SÅ viktigt. Varken idag eller någon annan dag. Har inte kunnat koncentrera mig så väl på dagarna... Om jag inte visste bättre så skulle jag säga att jag gått och blivit förälskad, men man kan ju inte bli förälskad i någon man inte känner - någon man knappt känner, nästan inte ens träffat! - kan man? Jag vet inte; jag känner mig så förvirrad. Varför kan inte sådant här vara lättare?





Som sista grej ville jag bara tillägga att jag tycker att det är patetiskt att vi skall ha sådan nyhetstorka så att folks privatliv skall bli en offentlig ensak. Det har alltid varit så och kommer alltid att vara så, men det är ändå fel. Rykten har alltid funnits, skvaller också. Jag kan förstå mig på det skvaller som rör sig från mun till mun på en frisersalong eller så, men att detta skvaller sedan skall hamna i tidningen som en liten artikel på nöjessidan är att gå över gränsen. Det som fick mig att äntligen skriva detta enormt försenade "klagomål" var den hela "Björn Gustafsson / Sara Varga"-historien. Vad spelar det för roll om de är släkt, vänner, partners eller ovänner? Vad rör det oss? Det är säkert fantastiskt roligt att få underhållning i sin grå vardag genom att få veta om de dejtar eller inte, skvaller är alltid en upplyftare när man har haft en dålig eller "alltför vanlig" dag, men innerst inne känner jag (även om man läser alla dessa artiklar och skräp) att skall deras privatliv av någon anledning bli offentliga så skall de själva "komma ut" med det. Sara Varga har en blogg, om hon av någon anledning vill att hela Sverige skall veta någonting om hennes privatliv så skriver hon det där. Vi borde inte lägga våra näsor i blöt.

Så, nu har jag klagat av mig och vet att det inte gör någon skillnad men skönt var det i alla fall.

(Ber om ursäkt för eventuella stavfel med mera, jag är trött).

9/4 var en lång dag.. Gick upp kl. 6.00, sedan iväg till skolan. Spelade bas på ensemblelektionen igen. Dock fick jag sjunga på slutet av lektionen men, äsch, det gick väl an det med. Sedan var det naturkunskap igen och dags för grupparbete, såklart. Det var visserligen rätt kul och det blev jag, Anna och Mica i en grupp, vilket betyder att vi inte behöver jobba med några i den andra klassen och slipper då springa runt och leta efter dem om det är något.. Så.. Det var bra. Vi fick även ett rätt roligt ämne - hormonsystemet - så jag är faktiskt rätt så nöjd; det känns bara så konstigt att ha grupparbete så tidigt. Sånglektionen gick ganska bra tycker jag; jag ser faktiskt lite fram emot onsdag då vi skall sjunga för de nya sångeleverna. Spännande! GeMu och MuKo var inte så spännande däremot och jag lämnar därav de lektionerna utanför. Jag hade förövrigt svårt att koncentrera mig under hela dagen, så det var bra att allt flöt på så fint.

Hemma så gjorde jag inte så mycket egentligen. Jag åt lite, tog en dusch, sedan efter många om och men så bar det av till Restaurang IN på Kungstensgatan 41 för där var det dags för FLOPP Comedy Clubs lilla "premiär". På väg dit var jag lite osäker på vägen och stoppade två unga killar, lite äldre än mig själv, för att fråga vart IN låg. De svarade så snällt att det låg precis upp för gatan, bara några meter. Då frågade jag om jag var försenad till stand-upen eller om jag var tidig och de sade att jag nog var tidig, en halvtimme eller så. (Orsaken till varför jag hade på känn att de skulle veta när stand-upen var lämnar jag osagd (läs: oskriven) här på bloggen. Behöver inte göra världens grej av det hela).

Jag gick in på Restaurang IN (där några var osäkra på om Jörgen Sjöberg skulle dyka upp. Jag hade sett på bl.a. hans hemsida att han tänkte dyka upp så jag talade om det för de oroliga stackars människorna) och sade hej till några personer, bl.a. Al Pitcher (en stand-up komiker från Nya Zealand) och Petra Mede (som uppenbarligen inte kände igen mig) och satt sedan tyst och försiktigt ensam i ett hörn och hoppades på att det skulle bli en bra kväll. Det blev det, verkligen! Det enda tråkiga var att en stor del av publiken nog var för trötta för att uppfatta det. Jag har en känsla av att torsdagar inte är den ultimata dagen för Stand-up eller så, då man har jobbat och/eller gått i skolan större delen av veckan och.. Jag vet inte.. Jag tror bara att torsdagar är lite fel dag för det. Åtminstone var så fallet denna dag.

Det började med lite smått nervösa skratt och applåder och dog ut till ett skratt här och ett skratt där från sådana som mig (som inte hörs så mycket) och självklart Petra Mede, som stöttade sina komiker-kollegor så gott hon kunde (de andra komikerna gjorde också tappra försök att skratta med). Jag tycker det var starkt gjort av alla komiker att de inte gav upp och med risk att skriva en uttjatad kliché: "Förlåt. Det var inte ni, det var vi". Man ville nästan gå fram till dem efteråt och ge dem alla en klapp på axeln eller kram för att visa uppskattning. Mitt liv blev i alla fall förlängt tack vare dem och jag önskar att det kunde ha varit bättre omständigheter för dem igår.

Konferencier under kvällen var ingen mindre än Johan Uddenberg, en av Stand-up komikerna till Kick-offen så i pausen gick jag fram för att prata med honom. Jag vet inte varför, men på senare tid har jag blivit mer "blyg-blyg" än "prat-blyg", så jag var ju värsta försiktig och så men i alla fall så gick jag fram till honom och presenterade mig. Då fick jag den klockrenaste kommentaren och den bästa komplimang till mitt skrivande i formellt syfte någonsin. Den löd ungefär såhär: "Jaahaa.. Jag trodde du typ var en rektor eller nåt". Jag anser då att jag har lyckats rätt bra med mina formella små mail, och så fick jag mig ju ännu ett gott skratt.

Först upp under kvällen var i alla fall Jörgen Sjöberg, den som på sätt och vis gjort mig uppmärksam på alla bra ställen man kan bege sig till för att se Stand-up. I owe you one, Jörgen! Han, liksom flera komiker efter honom, gjorde mig även uppmärksam på att jag inte var ensam från Tyresö där. Lite snopet, men väldigt roligt! De som fångade min uppmärksamhet annars var väl Petra Mede, Micke Svärd, Al Pitcher och Tobias Persson, men de andra var också jätteduktiga och förtjänar en eloge för, jag vet att jag har sagt det redan men det var ju så hemskt, publiken var så tyst.. Ibland verkade det som att vi likagärna hade varit en vägg. Man försökte rycka upp resten men inte funkade det inte, varken från komikerna eller från oss andra i publiken. Undrar om folk blev nervösa för att det var en recensent och en fotograf i rummet? Som om de trodde att de skulle få skäll om de gjorde något "fel". Fast så kan det ju inte ha varit, för.. Nej, nu skall jag släppa det där. I alla fall så var dessa fem (Sjöberg, Mede, Svärd, Pitcher och Persson) de komiker som fastnade i mitt minne.. Eller fyra, Jörgen Sjöberg räknas nog inte riktigt, men som sagt alla var duktiga.

När allt var slut så hälsade jag lite på Jesper (M.) Sjöberg (Jesper Martin Sjöberg) - Jörgen's bror - och på Jörgen själv. Det märktes att folk var trötta, verkligen, man får hoppas att de kan ta igen det. Efter att ha blivit pekad i riktning mot tunnelbanan av Jörgen så åkte jag glatt hem. Kom hem runt 23.40 och verkligen allt jag ville var att sova. Skall man gå upp klockan 6.00 så vill man ha lite sömn innan. (Och sova känns som en bra idé just nu också så fredag och lördag får ni imorgon, samt eventuella korrigeringar i inläggen. Godnatt).

3/9 hade jag, Anna och Mica vår första naturkunskap B lektion. Det var kul och trots att den bara varade i 40 minuter så lärde jag mig ungefär lika mycket som man lärde sig under våra tvåtimmarslektioner från naturkunskap A på NV. Självklart inom andra områden men ändock. Det var i alla fall ett bra val att lägga till naturkunskap B om man säger så. Nästan direkt efter detta så hade vi ensemble som var jättekul! Fick spela bas, vilket var lite jobbigt i början för jag trodde inte att jag skulle klara det men efter ett tag slutade jag tänka och då funkade det. Efter detta så hade vi kör. Vi var bara två altar men det funkade ändå! Jag sjöng och struntade i vad de andra skulle tänka.

Efter kören så gick jag, Anna och Jenny (http://opiumblomma.blogg.se) och gymmade. Det var kul och det var skönt att känna att man gjorde något. Jag och Anna varvade gång och löpning på löpbandet lite mer än 2 km och tränade sedan lite styrka etc. Stretchade gjorde vi också, inte att förglömma. Jenny sprang lite samt cyklade. Jag tycker vi var duktiga! Vi hade terminens första kammarkör efter att vi gymmade (och självklart var vi bara tre altar varav jag var enda "gamla" medlemen)  men först åt vi middag som bestod av olika former av matsäck.

Senare på kvällen (efter kören, dvs runt 20.05) kom jag till kyrkan där ungdomsgruppen redan hade börjat sin första kväll för denna termin med lite festligheter. Det var kul att träffa allihop igen.

(Förlåt att detta inlägg blev så tråkigt och innehållsfattigt men jag är stressad. Försöker skriva mer senare om torsdagen i alla fall).

Idag var det skolkonferens 8.15. Den gick bra. Efter det fick jag all info jag behöver för att kunna boka Stand-up komikerna. Det känns skönt att ha sådant fixat i god tid. Sedan spenderade jag ca. 2h 30 min med att skriva protokoll från elevrådsmötet den 29/7, kolla runt på internet och helt enkelt vänta på att tiden skulle gå så att Anna skulle komma till skolan och vi kunde gå på lunch. Efter det hade vi sceniskt musikalprojekt eller vad det heter. Helt enkelt, planering inför musikalen som skall göras. Det gick väl rätt bra ändå och när det äntligen var klart så var det bara Cambridge kvar sedan kunde jag gå hem.

Väl hemma gjorde jag inte mycket. Jag har kollat runt lite på internet, tagit ett varmt bad, kollat runt lite till och sedan suttit här och försökt komma på vad jag skall skriva. Och så har jag ju saknat någon, men det skall vi inte tala om. I och med att jag inte kom på så mycket att skriva så tyckte "ägaren" av http://svartaviva.blogg.se att jag skulle skriva att hon är bäst så.. Hon är bäst! Mathilda, Mattan, whatever you prefer, du är bäst!

31/8 så hände faktiskt inte mycket. Jag spenderade mycket tid vid datorn. Jag kan inte fatta det men jag har blivit aktiv på Facebook! Eller ja, så gott som aktiv. Och enbart, egentligen, för att ha någonting att göra samt att hålla kontakten med mina kompisar från Lionslägren. Jag vill ju inte tappa kontakten med dem helt! Och bra det, för jag blev ju bjuden, eller snarare erbjuden att gå på på bröllop i April. Dock är det i Turkiet så jag tror inte jag kommer kunna närvara, men jag önskar de lyckliga tu ett långt och lyckligt liv tillsammans!

Jag spenderade annars större delen av tiden med att plugga. Två teoretiska läxor plus basläxa. Historian var inte jättesvår och basläxan hade jag ju tränat på större delen av veckan, så det var ju bra, men religionen..! "Vad är meningen med livet och finns det ett liv efter döden?" Vad är det för första läxa? Jag svarade i alla fall på frågan så får vi väl se om det duger för läraren. Enda minuset är väl att jag blandade in filosofi, men hur skall man kunna svara på den frågan utan filosofi? Nej, det får helt enkelt bli som det blir.

1/9 var min första dag det senaste året (nästan två åren) som jag var utan busskort. Gå till och från skolan var inga problem, faktum är att det var rätt trevligt, men det kändes ändå ovant. Sedan så skulle jag ju på tv-inspelning av Sing-a-Long på Filmhuset på kvällen och var beroende av att mamma då skulle hinna hem till innan jag och Martin (ja, han var med även denna gång) behövde åka. Tv-inspelningen kan jag dock gå in på mer senare. 

Till att börja med så var det faktiskt en ganska bra dag i skolan. Började Engelska C på indvalet - en kurs som jag redan har läst egentligen men det är inte viktigt nu - och det gick ganska bra. Kommer få chans till ett Cambridgecertifikat, precis som jag vill. Sedan var det gemensam sång vilket gick förvånansvärt bra, för att vara jag, och sedan historia under vilken jag tror jag chockade vår lärare. Jag tror inte han är van vid artiga elever, eller så var det bara för att det var en artig estet.. Eller så var jag så artig och inte ville vara till besvär så jag pratade helt enkelt för tyst för att han skulle kunna uppfatta och därför ville att jag skulle upprepa vad jag sade? Jag vet inte, faktiskt. Efter historian var det dags för min fina lilla tio minuters baslektion. Nervös var jag, jag skulle ju spela en låt jag valt själv och allt, men det gick bra. Ännu en gång var läraren snäll vilket stärker mina misstankar för att något har hänt under sommaren som har gjort honom på väldigt bra humör (dvs. helt olik sig själv.. utomjordingar?). På religionen diskuterade vi bara lite ang en text och skulle visa på etik och moral eller något sådant.

På kvällen var det dags för tv-inspelning igen, denna gång Sing-a-Long. Vi trodde att vi skulle komma precis i tid, men inte nog med att vi var tidiga, de hade haft tekniska problem till och från i ett par dagar nu och inspelningen tidigare på dagen hade dragit ut på tiden! Vi blev väl ca. en timme försenade allt som allt skulle jag tro. Vi fick visserligen glass och banan under tiden vi väntade (och jag är ju laktosintolerant så därför kastade jag mig ju såklart över just glassen. Jag får ju inte äta det i vanliga fall! Att magen sedan verkade vrida sig i kramper kunde jag inte bry mig mindre om). Ben n' Jerry's Strawberry Cheesecake eller vad den heter är i alla fall en väldigt god glass... Och jag gillar inte ens cheesecake.. Glassbrist? Hehe. Vi fick åtminstone veta i förväg vilka gästerna var, men det visste tydligen inte studiomannen om som (när vi väl var insläppa i studion) påpekade om och om igen att "de där gästerna som ni (läs: vi) inte får veta vilka det är ännu behöver ert (läs: vårt) stöd". Det var lite roligt. Martin, Siw (eller stavas hon med enkel-v?) och Leila/Laila-whatever var där, vilket gjorde mig jätteglad! De är ju så snälla och goa! Var en bra kväll i alla fall, de var bra gäster på inspelningen och jag var jättenöjd över det. (En hint på en av de fyra gäster som var där: Martin fick en kram och autograf av Jonas Gardell).

Allt som allt en bra dag.